lördag 24 juni 2017

abstrakta utmaningar...

En del av skaparprocessen är att utmana mig själv så gör nog alla skapande människor. Vi testar, vi tänjer gränser, vi experimenterar. Ibland lyckas vi ibland så går vi vilse.

Det abstrakta är en extra utmaning att få en bild av den egna tanken och överföra den till pappret.

Vissa bilder har personligt relaterade minnen och andra kan andra tolka precis som de vill. Det roliga är att ibland så går både symboliken, det abstrakta, bilden in hos den betraktande som jag önskade förmedla.

Vad säger mina tre bilder här? Ja det överlåter jag åt dig bästa betraktare!

söndag 18 juni 2017

Detaljer i all enkelhet......



I vår och nu i sommar så ägnar jag min uppmärksamhet på detaljer runt omkring mig. Sådana där små saker som vi annars kanske inte uppmärksammar. Vadå tänker ni, inte är de värda att ödsla tid på! Men vänd på det hela om vi inte har detaljer så kanske vi inte heller kan se helheten. Och det gäller faktiskt allt. Låt mig ta några exempel.....

Bildens detaljer är från botten av en båt. Så mycket historia som dessa bilder förmedlar från det lilla till det stora. Detaljer som kanske är oviktiga, oväsentliga, otroliga, osannolika och just därför så är det intressant att fånga dem. Jag tänker på hur vi kan förgifta våra vattendrag med giftig färg, gång på gång fast vi vet att det är skadligt, jag tänker på att båtbotten blir täckt av skadliga snäckor och får sitta kvar fast vi vet att de är svårare att ta bort när de är torra. Jag tänker på alla de timmar som båten givit glädje under kort tid, kanske bara 8 veckor under ett helt år, och ändå värd att vårda.....ja ni fattar.

Det är precis lika med oss människor. Jag tänker på hur vi uppför oss mot varandra, hur vänskap består. För den ena är det viktigt att underhålla och för den andra är det inte alls lika viktigt. Jag tänker också på hur trivsel skapas.

En bild säger mer än ord.............säger man eller en bild är som 1000 outsagda ord, du väljer det du tycker stämmer in.

Men vi kan också se på samma bild och skapa en helt annan uppfattning, jobb med båten pust, eländes elände. Måste jag underhålla, och till vilket pris? Vem bryr sig? Tycker du verkligen att bilden är vacker, jag som tycker den är fasansfull - jo det är ju så vi har olika uppfattningar om mycket men en sak har vi gemensamt allt detta är detaljer i helheten. Så jag är ute på spaning hela sommaren var så säker.

Till sist jag tycker bilden är vacker i all sin enkelhet, färgerna, formerna och detaljerna runt omkring.

söndag 4 juni 2017

Spontanitet...



Idag funderar jag på "spontanitet", är det bra eller är det mindre bra?

För mig betyder det omedelbarhet, impulsiv, naturlig, otvungen. Alltså att omedelbart vara i nuet och reagera i ett samtal tex, impulsiv att ge gensvar direkt, vara naturligt och inte "konstlad" och ha ett otvunget förhållningssätt. Samtidigt så finns det risk för att vara oartig och avbryta, inte visa respekt till motparten i ett samtal tex, och dölja sin natur dvs visa upp en fasad.

Vilket är då bäst, vad är rätt och vad är bra. Kanske att jag som spontan blir respekterad som spontan och du som är eftertänksam också respekteras för din eftertänksamhet. Att vi båda har olika förhållningssätt och olika sätt att föra samtal på. Visst är det spännande att möta en eftertänksam person, men är denna person så återhållsam att jag aldrig riktigt lär känna henne eller honom och hur äkta och ärlig är en person som är "o-spontan" egentligen?

Spontanitet tror jag hör ihop med att våga, våga säga vad man tycker, våga säga att jag tror på detta eller avbryta entusiastiskt i ett samtal och säga ja du har rätt, eller nä det tycker inte jag. Vara medveten om att vi är olika är en grundförutsättning. Och då menar jag att en spontan person kan visa respekt, kan vara empatiskt, kan vara omtänksam och visa omsorg men hur är det med en o-spontan person lär jag kända henne eller honom riktigt någon gång?

Dagens fundering är intressant tycker jag och det roar mig att ha något att tänka på lite då och då.

Dagens bild är en knut, att slå knut på sig själv är ofta dömt att misslyckas, att våga vara personlig och stå för den du är är enklare.

En spontan hälsning från mig till dig, har du läst mitt inlägg kanske du har något att tillföra, jag skall lyssna.

lördag 3 juni 2017

Skolavslutning


Så närmar jag mig ännu en skolavslutning, en skolavslutning av lite annan art än andra, att läsa på nätet ger också många nya infallsvinklar och jag styr över min tid på ett helt annat sätt. Det känns bra att göra ett avslut, avslutet är också en tillbakablick på vad jag gjort och varför jag gjort det jag gjort.

Att gå i skola, att lära och att utforska har varit en stor del av mitt liv men med olika innehåll och olika ämnesområden. Det som är bra är att jag själv sätter ribban, inte någon annan men det ser jag nu först som vuxen. Det som känns ännu mer stimulerande är att det jag jobbar med är "mitt eget" och det sker i "egen regi"!

Ni som läst eller läser min blogg vet att frihet är viktigt för mig, frihet att själv utforska, att lära, att hitta människor som kan både förmedla och bistå i kunskaps sökandet. Men också frihet att gå över säga gränser och testa vad som kan finnas bakom olika tekniker, och olika konstområden.

Om gamla böcker kan berätta så hittar vi mycket kunskap i dessa, och idag hittar vi kunskap på nätet. Båda sättet är kunskapsinhämtande. Dessutom tycker nog jag att de gamla böckerna har en högre patinagrad än nätet men båda glädje mig mycket.

Så när jag nu lägger ytterligare en termin till mitt sökande så kan jag säga att så roligt det är oavsett hur gammal jag blir kommer jag att fortsätta.

Nästa termin börjar i höst och nu skall jag ha sommarlov.

Lev väl, ha kul och våga göra tvärt emot ibland det blir riktigt roligt när du sedan ser i backspegeln.

EwaChristine

tisdag 23 maj 2017

Formgivning och Design......



Vilken känsla att veta att all min teknik fungerar med varandra och att sedan rensa och städa upp från gammal dator och hitta minnen är dessutom grädde på moset. Här en bild från mina examensarbete (3 års studier och arbete) 2012 Design och Textil formgivning. Minns det som igår, och vilken glädje när jag var klar!

Det var inte bara glädje utan också stolthet, att resa, att avsätta tid, att göra alla uppgifter och framför allt att våga skapa och hitta egna personliga vägar i formgivning och designarbete var och är fortfarande lika roligt. Sedan så kan man inte bara luta sig tillbaka på utbildning utan det behövs kunskaper, underhåll av kunskaper och nytänkande för att utveckla det personliga uttrycket. 

Genom detta så har det bara fortsatt genom åren och idag kan jag säga att jag påbörjade resan för 17 år sedan och utbildat mig i både formgivning, design fördjupning, foto och konstfoto, men också inom måleri och jag har tagit upp det kinesiska måleriet men på mitt vis och även fördjupat mig inom de Japanska och Kinesiska teknikerna. 

Min mamma sa att jag skulle skaffa mig ett riktigt yrke, och tänk idag förstår jag henne! Att försörja sig på konst är nästan omöjligt och att söka konststipendier är en oändligt omständig process. Så idag kan jag se tillbaka på en del av mitt liv där jag försört mig och ett del av mitt liv där jag utvecklat mitt kreativa jag. Helt klart så är första delen av mitt liv det som hjälpt mig i mitt kreativa utövande, så jag har sluppit att försaka som jag ser det istället fått 2 spännande yrkesliv där det ena var ett måste att skapa ekonomi och det andra blir då ett måste utan för frihetens skull.

Jag har träffat många genom åren som varit både spännande och intressanta i sina konstutövanden. Dock märker jag skillnaden mellan utbildade och autodidakter. Och kanske det är just därför som många konstnärer idag har egen utbildning för att försörja sig. Alla är inte födda konstnärer, och alla är inte heller lämpade, men att som hobby, och för kreativitetens skull skapa är det många som önskar och vill.

Jag är helt övertygad idag att konstnärsskap är något som kommer inifrån, inifrån mig själv och är en drivkraft och något som man på sätt och vis föds med.

Det som var mest förlösande för mig personligen var när jag började använda min vänstra hand som jag inte fått på alla år genom skoltiden. Då, just då, så kände jag någon form av befrielse och en frihet som inte går att beskriva.

Om du går genom livet med en bindel för ögonen och någon helt plötsligt tar bort bindeln och du ser, du ser allt som finns runt om dig och du tänker, VA varför har jag inte sett detta tidigare? Ungefär så är det när man får redskap, kunskap, uppmuntran och stimulans och det har jag verkligen fått genom åren. Av personer som inte visat avund, inte sagt "var vid din läst" utan uppmuntrat min kreativitet, uppmuntrat min nyfikenhet och mitt sätt att se på mitt eget skapande och inte i jämförelse med andra.

Jag är övertygad om att det finns många som önskar att dom gjort samma sak som jag, men inte vågat och jag säger igen och igen, det är ALDRIG FÖR SENT..............kunskap ger styrka, och styrka ger trygghet allt detta har jag fått idag genom utbildning, övning och åter övning och jag kommer att fortsätta så länge jag orkar. Så till hösten fortsätter jag min kunskapsutveckling ännu ett år. Nu är det terminsavslut och jag skall göra klart alla arbeten som inte riktigt är klara men det känns härligt att säga JAG HAR SOMMARLOV................

torsdag 18 maj 2017

Tankar om och kring Japanska tekniker.....



Ibland så kan jag sitta och tänka tillbaka på det som varit, låt oss kalla det sentimentalitet eller nostalgi och jag sitter och sömmar. I nästan 30 år drömde jag om Japan och hur dom åkerbrukare textilier och tänkte jag skulle åka dit och studera BoroBoro tekniken. Men jag valde Kina istället och då fick jag med mig Kinesiskt måleri. Men efter 30 år kommer jag till Japan och är med på kurs i just denna teknik och tänker så intressant det är att göra något som man inte lärt sig från grunden utan "fuskar" i och så mycket jag såg med egna ögon som jag inte tänkt på. Att behärska denna teknik är något mer än att bara sy eller tillverka, det är ett förhållningssätt, ett sätt som inkluderar så mycket mer. Jag var tagen av tekniken för 30 år sedan och fuskat mig igenom den och jag är tagen av tekniken idag också kanske än mer. Jag är så innerligt tacksam att vi maken och jag kom iväg och att jag fick möjlighet att lära mig mer. Det räcker inte med att på avstånd lära utan kunskap förvärvar vi genom åren och genom att vara på plats och ändå lär vi inte allt det behövs en hel livstid till detta.

Här är ett arbete på fotot som jag skall färdigställa nu efter många års projekterande och jag avslutar inlägget med följande tankar:

Det ljuder i huset en vanlig dag
en vävstols kraftiga dubbel slag
Jag sitter och tittar och lyssnar och tänker som så:
”det är buller men inte buller ändå”
Det är något ljust något vekt och tryggt
i allt som finns när tiderna flytt
Lugn ljuder i huset en vanlig dag
med mormor, mamma och jag

Det ljuder i huset en vanlig dag
en symaskins hastiga svissande slag
Jag sitter och tittar och lyssnar och tänker som så:
”det är buller men inte buller ändå!”
Det är något ljust och vemodigt tryggt
i det som tiden lämnat på flykt
Lugn ljuder i huset idag
med mamma, mormor och jag

Det ljuder i huset en vanlig dag
en ”sömmares” tysta broderande tag
Jag sitter och syr, lyssnar och tänker som så:
”det är inget buller, men buller ändå”
Det är något ljust, skrirt och tryggt
i släktens och tidens flykt
Med mormor, mamma och jag
Som möttes en vanlig dag

Inspiration av 2 stråfer från Nils Ferlin


söndag 14 maj 2017

Collage personliga collage.....

Personliga collage
Jag har gjort mina collage av minnen från familjen bland annat, dessa minnen har jag försökt foga samman till ett och samma stycke. Mitt syfte har varit att ta tillvara sådant som annars kan slängas och sådant som inte betyder så mycket. Foga samman detta och se till att det bildar en historia ett minne för den som får det.

Det är ett stycke historia både före skapandet, men också under skapandet för att inte tala om när det når fram till gåvomottagaren som kanske kan ha glädje av det i många år och att det kan vandra i släkten. Allt detta med att göra släktklenoder har med en idé att göra, det var så att mormor och morfars hem brann ner till grunden utom textilierna som förvarades på annan plats. Minnena från mina farföräldrar är inte många heller så det gällde att tänka ut något som kunde bli något vettigt. Och jag tycker att mina collage har blivit just sådana minnen som man kan samtala om och kring.

Det ligger mycket kärlek och känsla i dessa collage.

Är helt säker på att om mormor och mamma nu tittar ner på de arbeten jag skapat så säger dom jojo återbruk är viktigt och jojo man skall vara rädd om även obetydliga ting, de kan skapa glädje.

Jag är tacksam att jag lärt mig att ta tillvara sådant som inte är av stort värde snarare ringa värde och värdera det som guld! En känsla av tillfredställelse och omtanke faktiskt!